Projekt fastnar före investeringsbeslut
Många europeiska initiativ för att tillverka e‑SAF (elektro‑hållbart flygbränsle) står stilla innan de ens får klartecken att börja bygga. Anledningen är främst tre saker: det finns inte tillräckligt med köpare som vill låsa upp långtidskontrakt, reglerna kring hur bränslet ska produceras och användas är fortfarande oklara, och det ekonomiska stödet från staten är för svagt. När dessa hinder finns blir det svårt för investerare att våga satsa pengar, eftersom de inte kan vara säkra på att de kommer att få tillbaka sin investering. Resultatet är att flera lovande fabriker aldrig kommer över ritningsstadiet, vilket hotar EU:s mål att minska flygets klimatpåverkan.
Vill koppla samman energi och försvar
European eSAF Coalition menar att energiförsörjning, flygets gröna omställning, industrins konkurrenskraft och Europas försvarsförmåga inte längre kan behandlas som separata frågor. Om ett land kan producera sitt eget hållbara flygbränsle blir det mindre beroende av importerad olja och därmed mindre sårbart för pris‑ eller leveranskriser som kan uppstå vid konflikter eller naturkatastrofer. Koalitionen föreslår därför att pengar som redan avsätts för försvar och säkerhet också ska kunna gå till att stödja e‑SAF‑projekt. Ett exempel är att låta försvarsmakten, räddningstjänsten eller andra myndigheter skriva långtidskontrakt på att köpa e‑SAF. På så sätt skapas en stabil efterfrågan som gör det mindre riskabelt för privata företag att investera i nya produktionsanläggningar.
Kräver europeisk strategi för bränsleförsörjning
För att få fart på e‑SAF‑marknaden efterfrågar koalitionen en gemensam europeisk strategi som täcker hela kedjan – från råvaror till färdigt bränsle. Det innebär bland annat:
- Snabbare tillståndsprocesser – att minska byråkratin så att projekt kan få bygglov och miljötillstånd snabbare.
- Tillgång till råvaror – att säkerställa att det finns tillräckligt med fossilfri el och infångad koldioxid (CO₂) för produktionen, exempelvis genom att prioritera vind‑ och solkraft i områden där e‑SAF‑fabriker planeras.
- Strategisk infrastrukturstatus – att klassificera e‑SAF‑anläggningar som viktig infrastruktur, likt kraftverk eller rörledningar, vilket kan ge dem fördelar när det gäller finansiering och tillstånd.
- Använda pengar från utsläppshandeln – att en större del av intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem (ETS) och andra avgifter inom flygsektorn återinvesteras i forskning, utveckling och produktion av e‑SAF. På så sätt blir själva systemet som ska minska utsläppen också finansiär för lösningen.
Vill se nya stödformer
Eftersom e‑SAF idag är dyrare än vanligt jetbränsle behövs ekonomiska verktyg som jämnar ut prisskillnaden och minskar risken för tidiga investerare. Koalitionen lyfter fram flera förslag:
- Dubbelriktade auktioner – där både producenter och köpare kan lägga bud, vilket skapar ett transparent marknadspris.
- Kontrakt för differens (CfD) – ett avtal där staten garanterar ett minimipris för e‑SAF; om marknadspriset faller under den nivån betalar staten mellanskillnaden, och om det stiger över den betalar producenten tillbaka skillnaden. Detta minskar osäkerheten för både säljare och köpare.
- Produktionsstöd och investeringsgarantier – direkta bidrag eller lånegarantier som täcker en del av de höga kapitalkostnaderna för att bygga en e‑SAF‑fabrik.
- Finansieringsstöd via EU‑fonder – att använda pengar från exempelvis Innovationsfonden eller Regionalfonden för att stödja pilotprojekt och skalning upp till kommersiell nivå.
Genom att kombinera dessa verktyg kan flygbolag och tidiga investerare dela på risken, vilket gör det mer attraktivt att gå in i e‑SAF‑marknaden innan den är helt mogna.
Kritik mot dagens flygbränslemarknad
Idag kontrolleras lagring, hantering och distribution av jetbränsle på många europeiska flygplatser av ett fåtal stora aktörer. Detta gör det svårt för nya producenter av e‑SAF att få tillgång till den infrastruktur som behövs för att blanda deras bränsle med det vanliga jetbränslet och pumpa ut det till flygplanen. Koalitionen varnar för att sådana hinder kan låsa in marknaden i ett beroende av de gamla leverantörerna och försvåra övergången till hållbara alternativ. Därför uppmanar de EU‑kommissionen att undersöka om tillträdesvillkoren är diskriminerande och att se till att nya leverantörer får rätt att använda befintliga tankar, rörledningar och påfyllningsstationer enligt reglerna i ReFuelEU Aviation – den EU‑förordning som ställer krav på ökad användning av hållbara flygbränslen.
Ambitiösa mål för syntetiskt flygbränsle
EU:s ReFuelEU Aviation‑förordning sätter tydliga mål för hur mycket hållbart flygbränsle som måste användas. Från och med 2030 ska minst 1,2 procent av allt flygbränsle som tankas vid flygplatser i EU vara e‑SAF. Andelen ska sedan öka successivt och nå ungefär 5 procent 2035 och 63 procent 2050 om man räknar med både e‑SAF och andra typer av hållbara bränslen (t.ex. biobaserade). Dessa siffror visar att EU tror att elektro‑bränslen kommer att spela en stor roll i att göra flyget klimatneutralt, särskilt på långdistansrutter där batterier ännu inte räcker till. För att målen ska kunna nås behövs dock både ökad efterfrågan från flygbolagen och en kraftig utökning av produktionskapaciteten i Europa – något som just nu bromsas av de hinder som koalitionen pekar på.
Fakta:
e‑SAF (electro Sustainable Aviation Fuel) är ett syntetiskt flygbränsle som tillverkas genom att kombinera grön vätgas ( producerad med förnybar el) och infångad koldioxid (CO₂). Resultatet är ett bränsle som kemiskt liknar vanlig jetbränsle men som nästan inte tillför någon ny koldioxid till atmosfären, eftersom CO₂ som används i produktionen tidigare har tagits bort från luften eller från industriella avgaser. e‑SAF anses vara ett av de mest lovande sätten att minska flygets utsläpp på långa flygningar, där batteridrivna flygplan ännu
