Utdragen kris och fortsatt osäkerhet
Energimyndighetens nya kortsiktsprognos visar att även om fredsavtalet mellan Iran och USA har lett till att de första tankfartygen igen kan passera Hormuzsundet, kommer effekterna av kriget i Mellanöstern att märkas på energimarknaderna fram till åtminstone våren 2028. Detta beror på att många av de störningar som konflikten orsakat – till exempel osäkerhet kring leveranser, högre försäkringskostnader för sjöfarten och fortsatta spänningar i regionen – inte försvinner över en natt.
I ett särskilt scenario har myndigheten undersökt vad som skulle kunna hända om krisen blir mer långvarig, även om stridigheterna själva upphör tidigare. I detta scenario antas energipriserna förbli högre än normalt under en längre period samtidigt som den globala ekonomin blir svagare. Kombinationen av dyrare energi och lägre efterfrågan kan dämpa konsumtionen i många sektorer. Enligt Martin Johansson, analytiker på Energimyndigheten, kommer industri- och transportsektorerna att påverkas mest eftersom de är särskilt energiintensiva och känsliga för konjunktursvängningar.
Detta scenario visar också hur osäkerheten själv kan bli ett problem. När företag inte vet vad priserna kommer att vara om några månader, dröjer de med investeringar och vågar inte binda upp sig i långa avtal. Detta kan i sin tur bromsa övergången till förnybar energi eftersom många gröna projekt kräver stora startinvesteringar som bara blir lönsamma om man kan förutse framtida elkostnader.
Sammanfattningsvis pekar prognosen på att även ett fredsavtal inte automatiskt löser alla problem som kriget har skapat. Effekterna kan leva kvar i form av högre priser, lägre efterfrågan och en försiktigare investeringsklimat fram till våren 2028, om inte ytterligare åtgärder vidtas för att stabilisera marknaden.
Lägre energianvändning i prognosen
I den senaste kortsiktsprognosen bedömer Energimyndigheten att den totala energianvändningen i Sverige kommer att bli lägre än vad som tidigare förutspåddes. Det finns flera orsaker till detta. För det första har många industriprojekt, särskilt inom järn- och stålindustrin samt bränsleproduktion, blivit försenade. När nya fabriker eller uppgraderingar av befintliga anläggningar skjuts upp, minskar också behovet av el, värme och bränsle under byggnadsfasen.
För det andra är den allmänna industrikonjunkturen svagare än tidigare prognoser. När efterfrågan på varor sjunker, producerar fabriker mindre och förbrukar därför mindre energi. Detta gäller särskilt för energitunga sektorer som kemisk industri och metallbearbetning.
För det tredje spelar effektiviseringar en allt större roll. Fler företag och hushåll väljer att byta ut gamla apparater mot energieffektiva alternativ, till exempel LED‑belysning, moderna värmepumpar och smart styrning av elförbrukning. Samtidigt har elektrifieringen av transport och uppvärmning lett till att viss elanvändning ökar, men den totala energianvändningen minskar eftersom el ofta är mer effektiv än fossila bränslen när den används i värmepumpar eller elbilar.
Slutligen fortsätter dieselanvändningen att minska efter den nedgång som började 2025. Detta beror både på högre dieselpriser och på att fler lastbilar och bussar går över till alternativa bränslen eller el. Sammanfattningsvis leder dessa faktorer till en lägre prognos för den totala energianvändningen jämfört med tidigare bedömningar.
Elproduktion väntas minska kortsiktigt men öka senare
Prognosen visar att elproduktionen i Sverige kommer att vara lägre under 2026 än vad som tidigare beräknats. Det främsta skälet är en svag hydrologisk balans, vilket innebär att det finns mindre vatten i magasinen än normalt. Vattenkraften är en viktig del av Sveriges elsystem, och när det finns mindre vatten att turbina blir produktionen lägre.
En annan faktor är att flera kärnkraftverk kommer att genomgå längre planerade revisioner under 2026. Under dessa stopp producerar verken ingen el, vilket också drar ner den totala produktionen. Dessa revisioner är nödvändiga för att säkerställa säkerheten och förlänga reaktorernas livslängd, men de har en kortsiktig effekt på tillgänglig el.
Men prognosen pekar också på en vändning. Under perioden 2027–2029 förväntas elproduktionen öka igen, trots att ingen ny större kapacitet byggs. Ökningen beror främst på två saker: först återgår vattenkraften till mer normala produktionsnivåer när nederbörden återkommer och magasinerna fylls upp. För det andra ökar efterfrågan på el när nyindustrialisering tar fart – till exempel när nya batterifabriker, gröna stålverk eller andra högteknologiska anläggningar startar upp. Dessa verksamheter behöver mycket el, vilket gör att elsystemet måste leverera mer även om produktionskapaciteten inte har ökat i form av nya kraftverk.
Sammanfattningsvis innebär prognosen en tillfällig dip i elproduktionen 2026, följt av en återhämtning när både naturförhållanden och industriell efterfrågan förbättras.
Fortsatt hög osäkerhet
Osäkerheten i prognosen bedöms fortfarande vara betydande. Det globala läget är komplext, och erfarenheter från de senaste åren visar att energikriser oftast påverkar ekonomin indirekt – genom högre inflation, svagare konjunktur och
