eFuel Alliance vill ändra EU:s RFNBO-regler för ren vätgas

Vad är problemet med dagens regler för grön vätgas?
EU har sedan 2023 ett detaljerat regelverk som säger hur förnybara elektrobränslen, så kallade RFNBO‑bränslen, får produceras. Målet är att se till att den el som används för att göra vätgas verkligen kommer från ny förnybar energi och inte tar bort annan fossilfri el från nätet. Men många företag och branschorganisationer menar att reglerna är för krångliga och dyra. De säger att det gör att planerade projekt aldrig kommer till ett slutligt investeringsbeslut, vilket i sin tur hotar att försena uppbyggnaden av en europeisk vätgasekonomi.

Vad betyder RFNBO?
RFNBO står för Renewable Fuels of Non‑Biological Origin. Det är ett samlingsnamn för grön vätgas och de bränslen som görs med hjälp av den vätgasen, till exempel e‑metanol, e‑ammoniak och syntetiskt flygbränsle (e‑SAF). För att räknas som RFNBO måste bränslet produceras med elektrolys som drivs av förnybar el. Regeln finns med i flera EU‑direktiv: RED III, ReFuelEU Aviation, FuelEU Maritime och AFIR.

Varför kritiseras reglerna?
Industrin har pekat på flera saker som gör reglerna svåra att följa:

• Ny förnybar el krävs ofta. För att få kalla bränslet för RFNBO måste många projekt köpa el från helt nya vind‑ eller solkraftverk. Att bygga sådana anläggningar tar tid och kostar pengar.
• Geografiska begränsningar. Ibland måste elproduktionen och elektrolysören ligga väldigt nära varandra, vilket inte alltid är möjligt.
• Timvis matchning från 2030. Från och med 2030 måste mängden förnybar el som används och mängden vätgas som produceras stämma exakt timme för timme. Det innebär att man måste ha mycket avancerad styrning och lagring, vilket driver upp kostnaderna.
• Additionalitetsregeln. Idag måste elektrolysören i princip vara kopplad till ny förnybar elproduktion för att bränslet ska klassas som RFNBO. Det utesluter användning av el från befintliga förnybara anläggningar som fått statligt stöd.

Alla dessa krav gör att produktionskostnaden för RFNBO‑bränslen blir högre än vad många investerare anser rimligt. Därför väljer vissa företag att lägga ner sina planer eller söka sig till marknader med mindre strikta regler, som USA eller Storbritannien.

Förslag från eFuel Alliance för att göra reglerna enklare
Branschorganisationen eFuel Alliance har tagit fram nio konkreta förändringar som de tror skulle kunna få fler projekt att bli verklighet. Här är de viktigaste:

1. Skjut upp kravet på timvis matchning till 2035. Idag ska el och vätgas matchas timme för timme från 2030. eFuel Alliance föreslår att man behåller dagens månadsvisa redovisning fram till 2035, och först då inför den strikta timvisa regeln. Det skulle ge företag mer tid att anpassa sina system och minska kostnaderna under uppbyggnadsfasen.
2. Förläng additionalitetsregeln till 2035. Istället för att kräva ny förnybar el redan nu, skulle man kunna tillåta användning av befintlig förnybar el (inklusive den som fått statligt stöd) fram till 2035. Efter den tidpunkten kunde man successivt skärpa kravet.
3. Tillåt el från stödfinansierade förnybara anläggningar. I dag får man ofta inte använda el som kommit från vind‑ eller solkraftverk som har fått EU‑ eller nationellt investeringsstöd. eFuel Alliance vill ändra detta så att sådan el också räknas som förnybar för RFNBO‑produktionen, liksom det redan görs i USA och Storbritannien.
4. Sänk gränsen för när ett nationellt elnät räknas som tillräckligt förnybart. Idag krävs att minst 90 % av en lands elproduktion är förnybar för att nätet ska anses “grönt nog”. Organisationen föreslår 69 % år 2030 och 80 % år 2035, vilket ligger närmare EU:s egen REPowerEU‑strategi och skulle göra fler länder kvalificerade utan att behöva bygga helt nya kraftverk.
5. Enklare dokumentation och rapportering. Att minska den administrativa bördan genom standardiserade mallar och tydligare vägledning skulle göra det lättare för små och medelstora företag att följa reglerna.
6. Pilotprojekt med undantag. Tillåta vissa projekt att testa nya tekniker under en begränsad period med lättare krav, för att samla erfarenhet innan reglerna görs generellt strängare.
7. Stöd för lagring av förnybar el. Investera i batterier och andra lagringslösningar så att el kan sparas när den är billig och användas när elektrolysören behöver den, utan att behöva bygga ny produktion varje gång.
8. Internationell harmonisering. Arbeta för att EU:s regler liknar de som gäller i USA och Storbritannien, så att företag inte får konkurrensnackdelar genom att välja annan marknad.
9. Regelbunden översyn med industrin. Skapa ett forum där myndigheter, företag och forskare träffas regelbundet för att justera reglerna efter hur tekniken och marknaden utvecklas.

EU:s klimatmål ligger kvar – vad krävs egentligen?
Trots kritiken har EU inte ändrat sina övergripande mål för användning av förnybar vätgas och elektrobränslen:

• Industrin: Enligt det uppdaterade förnybarhetsdirektivet RED III ska minst 42 % av vätgasen som används i industriella processer komma från förnybara källor år 2030. Målet höjs till 60 % år 2035.
• Transport: Minst 1 % av drivmedlen i transportsektorn ska vara RFNBO‑bränslen senast 2030.
• Flyg: ReFuelEU Aviation kräver att minst 1,2 % av allt flygbränsle som tankas på EU:s flygplatser är syntetiskt flygbränsle (e‑SAF) år 2030. Andelen ska sedan öka stegvis till 35 % år 2050.
• Sjöfart: FuelEU Maritime ställer krav på att re