Det norska energibolaget Equinor har tillsammans med sina partners tagit ytterligare ett steg mot en möjlig utbyggnad av oljefältet Wisting i Barentshavet. Bolaget har lämnat in det föreslagna programmet för miljökonsekvensbedömningen till norska myndigheter, vilket inleder en 16 veckor lång offentlig samrådsprocess.
Miljöprövningen markerar en viktig milstolpe, men något slutligt investeringsbeslut har ännu inte fattats. Projektet befinner sig fortfarande i den så kallade konceptutvecklingsfasen där både tekniska lösningar och den ekonomiska lönsamheten utvärderas.
Största outbyggda oljefyndet
Wisting upptäcktes 2013 och betraktas i dag som den största ännu outbyggda oljefyndigheten på den norska kontinentalsockeln. De utvinningsbara resurserna uppskattas till närmare 500 miljoner fat oljeekvivalenter. För att sätta det i perspektiv: ett fat olja räcker ungefär till att köra en vanlig personbil i cirka 25 mil. Multiplicerat med 500 miljoner får man en enorm mängd energi som skulle kunna försörja många samhällen under lång tid – om det skulle utvinnas och användas på ett ansvarsfullt sätt.
Fältet ligger cirka 310 kilometer norr om Hammerfest på ett vattendjup mellan 390 och 418 meter. Det innebär att plattformar eller fartyg måste klara av både kyla, starka strömmar och isförhållanden som är typiska för Barentshavet. Efter att projektet sköts upp 2022 har Equinor genomfört en omfattande översyn av utbyggnadsplanerna för att minska kostnaderna och förbättra projektets lönsamhet. Målet är att hitta en lösning som både är tekniskt möjlig och ekonomiskt försvarbar i dagens energimarknad.
El från land bedömdes för dyrt
En av de viktigaste förändringarna i den nya planen gäller hur fältet ska få sin elektricitet. Equinor har först tittat på möjligheten att koppla Wisting till det norska elnätet på land, alltså att dra en kraftkabel flera hundra kilometer ut till havs. Efter en noggrann analys kom man fram till att både de tekniska utmaningarna och investeringskostnaderna skulle bli för stora. Att lägga en sådan kabel i djupa, kalla vatten kräver specialiserade fartyg, dyra material och omfattande underhåll. Dessutom skulle elkabeln vara sårbar för skador från is och fiskeutrustning.
I stället planerar man en modern gasturningslösning ombord på produktionsanläggningen. En gasturbin bränner naturgas för att producera elektricitet direkt där den behövs. Denna typ av kraftverk är kompakt, kan starta snabbt och har hög energieffektivitet. Genom att producera elen på plats slipper man de långa och kostsamma kablarna, samtidigt som man kan utnyttja den gas som redan finns i fältet.
Samtidigt undersöker Equinor möjligheten att integrera teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) på den planerade produktionsplattformen. CCS innebär att man fångar upp koldioxid som bildas vid förbränning och lagrar den säkert under jordytan. För att detta ska bli verklighet krävs tre saker: tekniken måste vara kommersiellt mogen, myndigheterna måste ge sitt godkännande, och investeringen måste bedömas ekonomiskt försvarbar. Just nu är CCS fortfarande ett forskningsområde, men många oljebolag ser det som en viktig del av framtidens lågutsläppslösningar.
Flytande produktionsfartyg blir huvudlösning
Partnergruppen har valt ett flytande produktions-, lagrings- och lossningsfartyg, ett så kallat FPSO-fartyg (Floating Production Storage and Offloading), som huvudalternativ för utbyggnaden av Wisting. Ett FPSO är ett stort skepp som kan borra efter olja, bearbeta den ombord, lagra råolja i sina tankar och sedan lasta över den till vanliga tankfartyg utan att behöva bygga fasta plattformar på havsbotten.
Denna lösning har flera fördelar för ett fält som Wisting. För det första kan FPSO:et flyttas om isförhållandena förändras eller om nya säkerhetskrav uppstår. För det andra minskar behovet av omfattande undervattensinfrastruktur som rörledningar och fast förankrade plattformar, vilket både sparar pengar och kortar byggtiden. Enligt Equinor väntas borrning av brunnar och utbyggnaden av den undervattensinfrastruktur som krävs stå för omkring hälften av de totala investeringskostnaderna. Den andra halvan består av själva FPSO:et, dess utrustning och installationen av processutrustning ombord.
Eftersom inga norska varv i dagsläget har kapacitet att bygga ett fartyg av den storlek som krävs för Wisting, kommer skrovet troligen att tillverkas utomlands, till exempel i Sydkorea eller Kina. Därefter ska fartyget bogseras till Barentshavet där utrustningen installeras och fältet kan börja producera.
Kan skapa arbetstillfällen i flera decennier
Om projektet får klartecken räknar Equinor med omkring 30 års produktion från Wisting. Under den perioden skulle fältet kunna ge både direkt sysselsättning på fartyget och indirekt arbete i leverantörskedjan. Bolaget bedömer att investeringen kommer att skapa betydande sysselsättning och stora uppdrag för norsk leverantörsindustri inom områden som konstruktion, teknik och installation av processutrustning.
Detta innebär jobb för ingenjörer, svetsare, elektriker, projektledare och många andra yrkesgrupper både på land och till sjöss. Eftersom produktionen är tänkt att hålla i tre decennier kan dessa arbetstillfällen ge stabilitet för hela regioner i Nordnorge, där många samhällen är beroende av olje- och gassektorn. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att oljeindustrin också står inför ett ökande try
