Inledning
Under de senaste åren har vissa klimatscenarier dominerat både forskning och politiska beslut. Scenarier som RCP8.5, SSP5‑8.5 och SSP3‑7.0 har ofta använts för att visa hur varm jorden kan bli om utsläppen fortsätter att öka kraftigt. Nu har ett internationellt forskarteam bakom nästa generation av klimatmodeller, kallat CMIP7, presenterat ett nytt ramverk som förändrar bilden. De mest extrema utsläppsvägarna tas bort eftersom de anses allt mindre troliga utifrån dagens utveckling inom energi, politik och demografi. Den här artikeln förklarar vad som har hänt, varför det är viktigt och vad det kan betyda för framtiden.
Vad är CMIP7?
CMIP står för Coupled Model Intercomparison Project och är ett samarbete där forskare från hela världen jämför sina klimatmodeller. Varje ny omgång, som CMIP6 eller nu CMIP7, tar fram en uppsättning scenarier som beskriver olika möjliga framtida utsläppsvägar. Dessa scenarier ligger till grund för rapporter från FN:s klimatpanel IPCC och används av regeringar, banker och organisationer när de gör riskanalyser och planerar åtgärder. CMIP7 är den sjätte omgången och bygger på data fram till 2023, vilket är betydligt nyare än de tidigare modellerna som främst använde information från 2014.
Varför tas de extrema scenarierna bort?
I CMIP6 ingick scenariot SSP5‑8.5, som förutsåg mycket höga utsläpp långt in på 2000‑talet. Forskarna bakom CMIP7 pekar på tre huvudsakliga anledningar till att detta scenario nu verkar osannolikt:
- Energisystemet förändras snabbare än väntat. Förnybar energi, energieffektivitet och en minskad användning av kol har ökat snabbare än många modeller förutspådde.
- Klimatpolitiken har skärpts. Många länder har infört strikare utsläppsgränser, koldioxidpriser och mål för nettonollutsläpp, vilket påverkar utsläppsutvecklingen.
- Utsläppstrenderna visar en avmattning. Globala koldioxidutsläpp har de senaste åren legat på en ungefärlig platå eller till och med minskat i vissa regioner, vilket gör de tidigare mycket höga prognoserna mindre trovärdiga.
På grund av dessa faktorer har forskarna valt att slopa RCP8.5, SSP5‑8.5 och SSP3‑7.0 från det nya scenariopaketet.
De nya scenarierna i CMIP7
CMIP7 presenterar sju olika utvecklingsbanor, från mycket låga till höga utsläpp. Det nya högscenariot når omkring 71 gigaton koldioxid per år år 2100. För att sätta det i perspektiv: det gamla högscenariot SSP5‑8.5 låg på ungefär 128 gigaton samma år, nästan dubbelt så mycket. Även det tidigare medelhöga scenariot SSP3‑7.0 är betydligt högre än det nya högscenariot.
När forskarna räknar ut hur mycket jorden skulle värmas upp i det nya högscenariot får de ungefär 0,9 grader lägre temperaturökning än i SSP5‑8.5 vid jämförbara beräkningar. Jämfört med IPCC:s tidigare beräkningar handlar det om cirka 1,4 grader lägre uppvärmning vid seklets slut. Med andra ord ger de nya modellerna en mindre dramatisk bild av framtiden, men de visar fortfarande att uppvärmningen är ett allvarligt problem som kräver åtgärder.
Kritik mot befolkningsantaganden
Trots att de extrema utsläppsscenarierna har tagits bort, riktas fortfarande kritik mot vissa antaganden i det nya ramverket. Ett av de mest omdiskuterade är den förväntade globala befolkningstillväxten. Enligt uppgifter från forskningsinstitutet IIASA kan jordens befolkning i vissa scenarier växa till 14,5 miljarder människor år 2100. Det är betydligt högre än många andra demografiska prognoser, som ofta pekar mot omkring 10–11 miljarder.
Särskilt Afrika sticker ut i dessa antaganden: kontinentens befolkning förväntas öka till omkring 3,55 miljarder invånare vid seklets slut, jämfört med cirka 2,62 miljarder i tidigare modeller. Kritiker menar att sådana höga befolkningsantal driver upp de beräknade utsläppen i modellerna, eftersom fler människor innebär större energibehov och potentiellt högre utsläpp per capita.
För att testa hur mycket befolkningen påverkar resultaten gjorde forskarna en känslighetsstudie där de behöll samma utsläpp per person men använde en lägre global befolkningstillväxt. Resultatet visade att den beräknade uppvärmningen minskade med omkring 0,6 grader. Detta tyder på att en stor del av uppvärmningen i det nya högscenariot faktiskt kommer från antaganden om framtida befolkningsökning snarare än från förändringar i energisystemet självt.
Vad betyder detta för politik och ekonomi?
De scenarier som tidigare använts i klimatanalyser har haft stor inverkan på beslut i många länder och institutioner. I USA, Storbritannien, Tyskland, Kanada, Japan och Nederländerna har nationella klimatanalyser ofta byggt på RCP8.5 eller SSP5‑8.5. Även centralbanker och finansmyndigheter har använt dessa scenarier i sina stresstester för att bedöma hur klimatrisker kan påverka banksystemet. Europeiska centralbanken, Bank of England och USA:s Federal Reserve har alla haft modeller kopplade till de tidigare extrema scenarierna. Världsbanken har likvänt använt SSP5‑8.5 och SSP3‑7.0 i sina klimatbedömningar för över 100 länder.
Eftersom dessa scenarier nu officiellt betraktas som osannolika, väntas det uppstå press på myndigheter och institutioner att uppdatera sina modeller och analyser. Detta kan leda till att klimatriskbedömningar blir mindre dystra, vilket i sin tur kan påverka allt från investeringsbeslut till försäkringspremier och offentliga utgifter för klimatanpassning. Samtidigt varnar forskarna för att inte gå för långt åt andra hållet – även om de värsta scenarierna är mindre troliga, innebär det inte att klimatförändringarna är avvecklade. Utsläpp måste fortfarande minska kraftigt för att undvika farliga nivåer av uppvärmning.
Framtiden för klimatmodeller
Förändringen i CMIP7 ses av
