Inledning
Vindkraft är en av de snabbast växande energikällorna i världen. Varje år byggs nya vindkraftverk och många av de äldre börjar närma sig slutet av sin livslängd. När ett vindkraftverk har tjänat ut behöver dess delar tas om hand – helst genom återvinning så att materialen kan användas igen. Hittills har det varit lätt att återvinna torn, nav och elektriska komponenter eftersom de mestadels består av metall. Det som har varit svårast är rotorbladen, som är gjorda av kompositmaterial – en blandning av plast, fibrer och skum som är både stark och lätt. Dessa blad har tidigare ofta deponerats på soptippar eller förbränts, vilket inte är bra för miljön.
Problemet med vindkraftsblad
Ett modernt vindkraftsblad kan vara över 80 meter långt och väga flera ton. Det består huvudsakligen av:
- Epoxi – en typ av plast som binder ihop materialet.
- Kolfiber eller glasfiber – mycket starka trådar som ger bladet styvhet.
- PET‑skum – ett lätt skum som finns i bladets kärna för att minska vikten.
- Aluminium – ibland används i fästen och förstärkningar.
Eftersom dessa material är kemiskt bundna till varandra går det inte att bara smälta ner bladet som man gör med en metallburk. För att få tillbaka de enskilda komponenterna behövs en process som kan bryta ner epoxin utan att förstöra fibrerna eller skummet. Det är precis det som har varit branschens största utmaning under många år.
CETEC‑projektet – ett genombrott i labbet
För att lösa problemet startade flera företag och universitet 2021 projektet CETEC (Circular Economy for Thermosets Epoxy Composites). Målet var att hitta ett sätt att separera epoxin från de andra materialen i vindkraftsbladen. Efter några års forskning lyckades forskarna vid Dansk Teknologisk Institut (DTI), tillsammans med Vestas, Olin och Aarhus universitet, utveckla en kemisk process som kan bryta ner epoxin till mindre molekyler som sedan kan återvinnas eller återanvändas.
Processen fungerar ungefär så här:
- Bladet mals ner till små bitar.
- Bitarna läggs i en lösning som innehåller ett speciellt kemiskt medel.
- Medlet angriper endast epoxin och bryter ner den utan att skada kolfiber, glasfiber eller PET‑skum.
- När epoxin är borta kan fibrerna och skummet filtreras bort och samlas in för vidare användning.
- Den återvunna epoxin kan renas och användas igen i nya produkter, till exempel i nya vindkraftsblad eller andra kompositer.
Resultatet är att nästan alla delar av bladet kan återvinnas – något som tidigare var nästan omöjligt.
Samarbete mellan Stena Recycling och Vestas
Efter framgången i labbet behövde tekniken testas i större skala. Här gick Stena Recycling i Danmark in tillsammans med Vestas. De bildade ett gemensamt projekt som kallas “Blade Circularity Solution”. Projektets mål är att flytta den kemiska separationen från ett litet laboratorium till en verklig testbädd där man kan hantera flera ton blad i taget.
Stena Recycling bidrar med sin erfarenhet av storskalig återvinning och sin forsknings‑ och utvecklingsavdelning (R&D). Vestas står för kunskapen om hur vindkraftsbladen är konstruerade och för tillgång till använda blad som kan testas. Tillsammans har de byggt upp en testanläggning i Halmstad, Sverige.
Testbädden i Halmstad – från labb till industri
Testbädden i Halmstad är speciellt utformad för att kunna ta emot stora mängder vindkraftsblad. Anläggningen har:
- En kross som kan hantera blad upp till 90 meter långa.
- Reaktorer där den kemiska lösningen arbetar med hög temperatur och tryck för att bryta ner epoxin.
- Filtreringssystem som separerar fibrer, skum och eventuella metallrester.
- Lager för att lagra de återvunna materialen innan de skickas vidare till vidare bearbetning.
Redan efter några månader har testbädden producerat flera testbatcher – alltså provomgångar där man har kört igenom hela processen med riktiga blad från nedlagda vindkraftverk. Resultaten har visat att:
- Mer än 95 % av epoxin kan återvinnas.
- Kolfiber och glasfiber behåller nästan hela sin ursprungliga styrka, vilket betyder att de kan användas igen i nya blad eller andra högpresterande produkter.
- PET‑skum kan återvinnas till nytt skum eller till andra plastprodukter.
- Aluminium och andra metaller separeras enkelt och skickas till vanlig metallåtervinning.
Vad säger de inblandade?
För att få en tydlig bild av vad framstegen betyder har vi pratat med några av de personer som leder arbetet.
Fredrik Overgaard, Director Research & Development på Stena Recycling, säger:
“Vi har gjort stora tekniska framsteg och testbädden är ett viktigt steg i vår uppskalningsresa. Lyckade tester bekräftar att återvinningssystemet fungerar och är skalbart bortom laboratoriemiljön.”
Henrik Grand Petersen, VD på Stena Recycling Danmark, tillägger:
“Återvinning av vindkraftsblad har länge varit den största utmaningen. Det finns konkurrerande tekniker, men vår metod är unik genom att den säkerställer materialegenskaperna. Inom några år tror vi oss ha en modell tillgänglig på den kommersiella marknaden. Vi kan applicera vår metod direkt på befintliga blad, vilket avsevärt påskyndar utvecklingen.”
Lisa Ekstrand, Hållbarhetschef på Vestas, förklarar varför detta är viktigt för företaget:
“Vi har satt upp en tydlig ambition att leverera vindkraftverk som inte genererar något avfall till 2040. Även om de flesta komponenter i ett vindkraftverk redan består av återvinningsbara metaller är det avgörande att möjliggöra återvinning av kompositmaterial. Tillsammans med Stena Recycling skalar vi nu upp denna nya process mot industriell tillämpning, stärker cirkulariteten för vindkraftsblad och hjälper våra kunder att öka projektens konkurrenskraft och långsiktiga värde.”
Framtidsutsikter och målet 2040
Vindkraftsbranschen räknar med att tusentals vindkraftverk kommer att behöva demonteras under de kommande decennierna. Om man kan återvinna bladen i stor skala skulle det innebära en enorm minskning av avfall och ett stort steg mot en mer cirkulär ekonomi.
Målet att ha **noll avfall från vindkraftverk
