Marknaden för grön vätgas går på sparlåga: Thyssenkrupp Nucera drar ner på tempot
Tänk dig en värld där vi inte kör bilar på bensin eller flygplan på fossilt bränsle, utan på helt ren energi. Det är drömmen bakom den så kallade "gröna vätgasen". Men vägen dit är inte alltid spikrak. Just nu ser vi att de stora företagen som ska bygga framtidens maskiner måste fatta tuffa beslut. Ett av de största namnen inom branschen, tyska Thyssenkrupp Nucera, har precis meddelat att de lägger ner sin satsning på en av sina mest lovande tekniker.
Det handlar om så kallade fastoxidelektrolysörer. Det låter kanske som ett krångligt ord, men tekniken har varit tänkt att vara en "game changer". Problemet? Det är för dyrt och marknaden är för osäker för att våga satsa på det just nu.
Vad är egentligen en elektrolysör?
För att förstå varför detta är en stor nyhet måste vi först förstå vad en elektrolysör faktiskt gör. Enkelt förklarat är det en maskin som använder elektricitet för att dela upp vatten i två delar: vätgas och syre.
Vatten består av molekyler som kallas H₂O. Det betyder att varje vattenmolekyl innehåller två väteatomer (H) och en syreatom (O). Genom en process som kallas elektrolys skickar man elektrisk ström genom vattnet. Strömmen fungerar som en sorts kemisk sax som klipper isär molekylerna. Resultatet blir vätgas, som kan användas som ett superrent bränsle, och syre, som antingen kan släppas ut i luften eller användas till annat.
Men här kommer den viktiga biten: om elen som används kommer från en vindkraftpark eller ett solcellstak, så kallas vätgasen för "grön vätgas". Det är den som är nyckeln till att rädda klimatet, eftersom den inte släpper ut några koldioxidutsläpp alls när den används.
Tre olika sätt att skapa vätgas
Det finns inte bara ett sätt att göra detta på. Forskare och ingenjörer har utvecklat olika tekniker beroende på vad man vill uppnå:
- Alkalisk teknik: Detta är den "gamla vanliga" metoden. Den är beprövad, pålitlig och används redan i stor skala över hela världen. Det är denna teknik som Thyssenkrupp Nucera kommer att fortsätta satsa på, eftersom den är säker och fungerar.
- PEM-teknik: Den här tekniken är mer flexibel. Den är jättebra om man vill koppla ihop den med vindkraft eller solenergi, eftersom den snabbt kan stängas av och sättas på när solen skiner eller vinden blåser.
- Fastoxid-teknik (SOEC): Det är här det blir spännande – och där Nucera nu väljer att backa. Den här tekniken arbetar vid extremt höga temperaturer och använder vattenånga istället för bara flytande vatten. Det gör den otroligt effektiv.
Den magiska fördelen som inte räckte hela vägen
Varför skulle man då vilja använda den dyra fastoxid-tekniken (SOEC)? Svaret är effektivitet. Om man har tillgång till massor av spillvärme från till exempel ett stålverk eller ett raffinaderi, kan man använda den värmen för att hjälpa till i processen. Det gör att man behöver använda 20–30 procent mindre elektricitet än med de andra metoderna. Det är en enorm besparing i längden!
Men teknik är inte allt. Även om en maskin är superintelligent och effektiv, spelar det ingen roll om ingen vill köpa den. Det är detta som har hänt Nucera. Trots att tekniken är fantastisk, är marknaden för grön vätgas just nu för liten och för osäker. Det är för dyrt att bygga de stora anläggningarna, och kunderna vågar inte skriva på avtal om att köpa vätgasen i framtiden.
En dyr läxa för företaget
Att lägga ner ett projekt är aldrig gratis. För Thyssenkrupp Nucera innebär detta beslut att de får en rejäl smäll i plånboken. De kommer att behöva ta en engångskostnad på 30 miljoner euro, vilket motsvarar ungefär 330 miljoner svenska kronor. Det är mycket pengar som bara försvinner i processen.
Samtidigt har bolaget tvingats sänka sina förväntningar på hur mycket de kommer att sälja för under det kommande året. De räknar med att tjäna betydligt mindre än de hoppats tidigare. Det är en tuff verklighet för ett företag som har satsat stort på framtidens teknik.
Varför går det trögt för den gröna vätgasen?
Nucera är inte ensamma om att känna av de här problemen. Hela den europeiska vätgasindustrin kämpar just nu. Det finns flera anledningar till att det går långsammare än man hoppats på:
- Priset: Just nu är det mycket billigare att tillverka vätgas från fossil naturgas än att göra den på ett "grönt" sätt med vind och sol. Ingen vill betala mer än nödvändigt.
- Osäkerhet: Regler och lagar inom EU förändras, vilket gör att företagare är osäkra på om deras investeringar kommer att löna sig om några år.
- Dödläget: Det har uppstått en märklig situation. De som bygger anläggningarna behöver garanterade kunder för att kunna låna pengar till bygget. Men kunderna (industrin) vill inte lova att köpa vätgasen förrän priset har gått ner. Det blir som att ingen vågar ta första steget.
Framtiden: Beprövat är tryggast
Trots att det ser lite mörkt ut för den nya tekniken, betyder det inte att den gröna omställningen har stannat av. Nucera har valt en smartare, om än tråkigare, väg: de fokuserar på det de redan är bäst på. Genom att satsa på den beprövade alkaliska tekniken kan de leverera till de riktigt stora projekten.
När vi pratar om de stora projekten handlar det om enorma mängder energi. Nucera levererar till exempel till ett gigantiskt projekt i Saudiarabien som heter Neom, och till det stora gröna stålverket i Boden här i Sverige (Stegra). Det är projekt som kommer att förändra hur vi tillverkar saker i framtiden.
Sammanfattning: Vad kan vi lära oss?
Nuceras beslut visar oss en viktig läxa om hur framtidens teknik fungerar. Det räcker inte med att uppfinna något som är smartare och bättre. Man måste också ha en marknad som är redo att använda det. Att gå från en liten prototyp i ett labb till att bygga stora fabriker som kan försörja hela länder är en enorm utmaning.
Just nu väljer industrin att spela säkert. Man satsar på teknik som man vet fungerar, även om den inte är lika effektiv som den nya tekniken. Men fastoxid-tekniken kommer inte att försvinna helt. Andra företag fortsätter att experimentera, och när priserna på el sjunker och tekniken blir billigare, kan det vara den där tekniken som slutligen vinner kampen om framtiden.
Snabbguide: Tre typer av elektrolysörer
- Alkalisk: Den trygga arbetshästen. Mogen teknik som fungerar stabilt och i stor skala.
- PEM: Den flexibla snabbfotten. Kan snabbt anpassa sig efter om det blåser eller inte.
- Fastoxid (SOEC): Den effektiva utmanaren. Använder värme för att spara el, men är svår och dyr att hantera.
Gemensam nämnare: Alla tre använder elektricitet för att dela vatten (H₂O) till vätgas och syre. Om elen är förnybar blir vätgasen "grön".
