Museitåget rullar igen – 22 års väntan är över
Efter mer än två decenniers stillastående har museitåget äntligen fått återuppta sin tur genom Brobackatunneln i Alingsås. Den smalspåriga Västgötabanan, som en gång förband Göteborg med Skara, har fått nytt liv tack vare ett stort ideellt arbete. För många ungdomar i området är det nu möjligt att kliva på ett tåg som både är en bit lokal historia och ett roligt sätt att uppleva naturen utanför staden.
En tunnel med dynamit och historia
Brobackatunneln sprängdes 1899, ett år innan själva järnvägen invigdes 1900. Det var en av de första tunnlarna i Sverige där man använde dynamit istället för bara handkraft och svartkrut. Eftersom sprängningen var ganska kraftig blev resultatet ett hål i bergväggen som fortfarande syns för den som åker genom tunneln mot Ålandasjön. Lokala berättelser säger att hålet uppstod när för mycket dynamit användes av misstag – ett litet “fel” som idag blir en intressant detalj för besökare.
Tunneln är unik på flera sätt. Den är den enda museala tunneln i Sverige och också Alingsås enda tunnel överhuvudtaget. För den som är intresserad av teknikhistoria är det ett levande exempel på hur järnvägsbyggandet såg ut för över ett sekel sedan, samtidigt som den idag fungerar som en attraktion för både äldre järnvägsentusiaster och nyfikna tonåringar.
Från museitrafik till stillestånd och tillbaka
Mellan 1994 och 2004 körde museiföreningen regelbundet tåg på sträckan till Brobacka. Sedan behövde rälsen tas bort för att ge plats åt kabelarbete, och trafiken lades ner. Det dröjde tills 2017 innan idén om att återuppta tågturen väcktes på nytt. Då började en grupp engagerade medlemmar fundera på hur man kunde återställa banan utan att kosta för mycket pengar eller ta alltför lång tid.
Tusentals timmars ideellt arbete
Sedan starten har föreningen lagt ner ungefär 20 000 arbetstimmar per år – en siffra som motsvarar heltidsarbete för ungefär tio personer under ett helt år. Av dessa timmar går omkring 4 000 till själva tågtrafiken, medan resten läggs på underhåll, reparation och förbättringar av spåret. Arbetet har inkluderat:
- Nya sliprar – de gamla träsliparna ersattes med tryckimpregnerade varianter som klarar väder och vind längre.
- Ny räls – spåret har bytts ut till ett lättare men ändå hållbart alternativ som passar den smalspåriga banan.
- Säkring av tunneltaket – lossande sten har bultats fast och taket har kontrolleras för att undvika ras.
- Röjning vid tunnelmynningarna – sly och träd har tagits bort för att sikten ska vara god och för att minska risken för fallande grenar.
Projektets kostnad har landat på omkring en miljon kronor. Större delen har finansierats genom biljettintäkter, medlemsavgifter och lokala sponsorer. Riksantikvarieämbetet bidrog med 350 000 kronor, vilket visar att projektet också har ett kulturhistoriskt värde som myndigheterna vill stödja.
Vilka ligger bakom arbetet?
Föreningen har cirka 800 medlemmar, men bara ungefär 40–50 är aktiva i det dagliga arbetet. Ordföranden Magnus Liberger beskriver verksamheten som ett kollektiv där alla får bidra efter sina intressen och förmågor. Några gillar att meka med lok och vagnar, andra föredrar att röja sly eller måla byggnader, medan ett gäng helst står på plattformen och välkomnar besökare. Denna bredd gör att arbetet både blir effektivt och socialt givande – något som många tonåringar uppskattar när de söker meningsfulla fritidsaktiviteter.
Rälsbuss istället för ånglok
På den återöppnade sträckan används inte det stora ångloket som vanligtvis drar tågen till Gräfsnäs slottspark. Istället får resenärerna åka med en orange rälsbuss från 1957. Detta fordon är mindre och smidigare, vilket passar den korta sträckan till Brobacka där spåret slutar. Eftersom tåget inte kan vända sig i tunneln är rälsbussen idealisk: den kan köras från båda håll, så föraren bara behöver byta körriktning inför återresan.
Resan från hållplatsen i Alingsås till Brobacka tar bara några minuter. För säkerhets skull körs tåget alltid som tur och retur, vilket innebär att passagerarna aldrig lämnar vagnen eller går nära spåret utanför plattformen. Detta minskar risken för olyckor och gör att även yngre barn kan följa med på ett tryggt sätt.
Stort intresse för biljetter
Redan innan sommaren började rapporterade föreningen om ett stort tryck på biljetter. Många familjer, skolklasser och ungdomsgrupper har visat nyfikenhet på att uppleva en bit järnvägshistoria på nära håll. Under juli körs tågen tisdag till söndag, medan trafiken från augusti framöver begränsas till helger. Detta schema gör det enkelt för skolor att planera utflykter och för tonåringar att hitta en spontan aktivitet efter skolan eller på helgerna.
Det mystiska hålet i tunneln
Ett särskilt inslag som många passar på att peka ut är hålet i tunnelväggen. Enligt den lokala legenden uppstod det när byggarna använde för mycket dynamit under sprängningen 1899. Hålet är synligt för den som åker genom tunneln mot Ålandasjön och har blivit något av ett “photo‑stop” för besökare. För den som är intresserad av teknik eller bara gillar en bra historia ger hålet en konkret påminnelse om hur experimentell och ibland riskfylld järnvägsbyggandet var för över ett sekel sedan.
Varför är detta viktigt för ungdomar?
För många tonåringar kan historia kännas avlägsen och tråkig om den bara presenteras i läroböcker. När man istället får kliva på ett faktiskt tåg, lukta på olja och metall, och se hur spåren slingrar sig genom skogen, blir historien konkret och levande. Dessutom ger det ideella arbetet ett exempel på hur engagemang och samarbete kan förverkliga något som först verkade omöjligt – att återställa en nedlagd järnväg med begränsade medel men mycket vilja.
