Under våren 2026 har begreppet flaskhalsintäkter fått stor uppmärksamhet i debatten om elpriser och elnät. Men vad innebär det egentligen? Energiföretagen förklarar.
Det officiella begreppet är intäkter från överbelastning och regleras i EU:s elmarknadsförordning (EU 2019/943), artikel 19. I vardagligt tal används flera olika namn, som flaskhalsavgifter, kapacitetsavgifter eller flaskhalsinkomster.
I grunden uppstår dessa intäkter när det inte finns tillräcklig överföringskapacitet mellan elområden. Då kan all el som efterfrågas inte transporteras dit den behövs, vilket skapar prisskillnader mellan områden.
Så uppstår intäkterna i elmarknaden
När el handlas dag‑före på den europeiska elbörsen matchas köp‑ och säljbud i varje elområde. Priset sätts där utbud och efterfrågan möts.
Om det finns begränsningar i elnätet kan inte all el flöda fritt mellan områden. Då uppstår prisskillnader – till exempel mellan norra och södra Sverige.
Flaskhalsintäkterna beräknas som:
prisskillnaden mellan elområden × överförd volym
Det gör att intäkterna kan ses som en slags “värdeeffekt” av att el är billigare i ett område och dyrare i ett annat, kombinerat med begränsad kapacitet i nätet.
Vem äger pengarna?
Intäkterna samlas in av elbörserna men tillfaller i praktiken ägarna av överföringskapaciteten – i Sverige framför allt Svenska kraftnät.
Vid internationella förbindelser delas intäkterna ofta mellan systemoperatörer i respektive land, till exempel mellan Sverige och Norge, Finland, Danmark, Polen och Litauen.
Ett undantag är vissa privatägda förbindelser, där intäkterna kan tillfalla andra aktörer beroende på ägarstruktur.
Hur får intäkterna användas?
Användningen av flaskhalsintäkter är strikt reglerad i EU‑lagstiftningen. Syftet är att pengarna ska gå tillbaka till elsystemet och bidra till att minska själva flaskhalsproblemen.
I första hand ska de användas till:
- att säkerställa tillgänglig överföringskapacitet
- att öka eller optimera kapaciteten i elnäten
Det kan handla om allt från nätförstärkningar och investeringar till så kallad mothandel, där produktion eller förbrukning justeras för att avlasta nätet.
Om dessa behov är tillräckligt tillgodosedda kan medlen även användas för att sänka nätavgifter.
Tillsynen sker i Sverige av Energimarknadsinspektionen.
Koppling till investeringar och elpriser
Flaskhalsintäkterna har ökat under 2020‑talet, bland annat på grund av:
- stora skillnader i elproduktion mellan norr och söder
- förändringar i efterfrågan
- energikrisen i Europa efter 2022
Samtidigt har de blivit en viktig finansieringskälla för utbyggnad och förstärkning av elnätet.
EU:s regelverk via Europeiska unionen styr att intäkterna i första hand ska återinvesteras i att förbättra överföringskapaciteten, snarare än att bli generella statsintäkter.
Sammanfattning
Flaskhalsintäkter är inte en avgift i traditionell mening, utan ett resultat av prisskillnader när el inte kan överföras fritt mellan områden.
De fungerar samtidigt som:
- en konsekvens av begränsad nätkapacitet
- en finansieringskälla för att bygga ut elnätet
- ett verktyg för att minska framtida flaskhalsar
På sikt är tanken att ökade investeringar ska minska prisskillnaderna – och därmed också behovet av stora flaskhalsintäkter.
