Inledning
Som en del av Sveriges klimatpolitik köper Energimyndigheten för statens räkning utsläppskrediter från projekt som minskar utsläppen av växthusgaser utomlands, framför allt i utvecklingsländer. Handeln regleras av FN:s klimatavtal. Riksrevisionen har granskat köpen av utsläppskrediter och funnit att de delvis uppnår sina syften, men också är förenade med stora osäkerheter.
Köpen av utsläppskrediter
Riksrevisionens granskning visar att köpen av utsläppskrediter har varit en kostnadseffektiv klimatpolitisk åtgärd hittills. Priset på de utsläppskrediter som kunnat köpas har varit låga, och insatserna har hittills varit kostnadseffektiva. Men projekten är förenade med stora osäkerheter. Många projekt blir försenade och ger färre utsläppskrediter än avtalat. Vissa avslutas utan ha genererat några utsläppskrediter alls som Energimyndigheten kan köpa. Och även om Energimyndigheten inte betalar några pengar för utsläppskrediter i de fallen, har myndigheten vissa kostnader också för projekt som inte levererar.
Osäkerheter och utmaningar
Vidare är utvecklingen framåt osäker. Många billiga åtgärder är redan genomförda, och eftersom alla länder har egna klimatmål är det framför allt dyrare projekt som blir föremål för internationell utsläppshandel. Detta innebär att det kan bli svårare och dyrare för Sverige att köpa utsläppskrediter i framtiden. Dessutom är det oklart om Energimyndigheten köper, eller ens kan köpa, tillräckligt många utsläppskrediter för att kunna bidra till klimatmålen i tillräcklig omfattning.
Styrning och uppföljning
Granskningen visar också att Energimyndigheten inte har redovisat problemen med nedlagda eller försenade projekt tillräckligt tydligt. Därmed har riksdagen inte fått en komplett bild av om insatserna utvecklas i linje med de klimatpolitiska intentionerna. Energimyndigheten redovisar inte heller totalkostnaden för köpen av utsläppskrediter, vilket försvårar jämförelser av kostnadseffektivitet med andra klimatåtgärder. Regeringens målstyrning på området är också svag, och det är oklart om insatserna bidrar tillräckligt för att klimatmålen ska kunna nås.
Rekommendationer
Riksrevisionen rekommenderar att regeringen tydliggör mål och förväntningar i styrningen av Energimyndigheten, samt att följa upp kostnadseffektiviteten utifrån totalkostnad – inklusive administrativa kostnader. Energimyndigheten rekommenderas att följa upp administrativa kostnader, fortsätta utveckla uppföljning och utvärdering på projektnivå, utvärdera och dokumentera avslutade projekt systematiskt, samt se till att den årliga återrapporteringen till regeringen ger en rättvisande bild.
Slutsats
Sammanfattningsvis visar Riksrevisionens granskning att köpen av utsläppskrediter har varit en kostnadseffektiv klimatpolitisk åtgärd hittills, men att det finns stora osäkerheter och utmaningar framåt. Det är viktigt att regeringen och Energimyndigheten tar till sig av rekommendationerna och förbättrar styrningen och uppföljningen av insatserna för att säkerställa att Sverige kan nå sina klimatmål. Det är också viktigt att riksdagen och allmänheten får en komplett och rättvisande bild av resultaten och kostnadseffektiviteten, så att välgrundade beslut kan fattas om hur Sverige på bästa sätt uppnår nationella klimatmål och bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser globalt.
