En värld i förändring: Varför används mer kol trots att vi pratar om klimatet?
Har du hört talet om att vi måste sluta använda kol för att rädda planeten? Det låter ju logiskt – kol är en av de största bovarna när det gäller utsläpp av växthusgaser. Men om vi tittar på statistiken från 2025 ser vi något som kan verka helt galet: Världens kolanvändning har faktiskt nått en helt ny rekordnivå!
Det kan låta som att hela energiomställningen har gått i baklås, men om vi gräver lite djupare i siffrorna ser vi en helt annan bild. Det handlar inte om att vi har slutat bry oss, utan om att världen är mitt uppe i en gigantisk och komplicerad förändring. Vi befinner oss i en brytningstid där två helt olika världar krockar.
Rekordnivå men minskad marknadsandel
Låt oss titta på de hårda siffrorna. Under 2025 använde världen motsvarande 166 exajoule kol. Det är en ökning med 0,7 procent jämfört med året innan. Det låter kanske inte som en jättestor ökning, men det är ändå en ny rekordnotering. Samtidigt händer något annat märkligt: trots att vi använder mer kol än någonsin, så används mindre kol i förhållande till all annan energi.
Det här är lite som när man byter ut gamla mobiler mot smartphones. Även om alla har en smartphone nu, så kan den totala mängden elektronisk utrustning i världen fortfarande öka eftersom det finns så extremt många fler människor som behöver teknik.
Världens totala energibehov växer nämligen snabbare än kolanvändningen. År 2024 använde vi 592,2 exajoule energi, och år 2025 steg det till 600,3 exajoule. Eftersom den totala mängden energi som mänskligheten använder ökar så mycket, hinner kolet tappa sin "marknadsandel". År 2024 stod kolet för 27,9 procent av världens energi, men år 2025 hade den siffran sjunkit till 27,7 procent.
Det här visar på en viktig grej: energiomställningen pågår för fullt. De förnybara energikällorna, som sol och vind, har nämligen ökat med närmare 10 procent under 2025. Det är en enorm fart! Men eftersom världen växer och vi blir fler människor som behöver el, krävs det fortfarande enorma mängder energi, och där har kolet lyckats klänga sig kvar.
Kina och Indien dominerar marknaden
Om man tittar på en karta över var kolet används, så ser man snabbt att världen är extremt uppdelad. Det finns ingen "global trend" som gäller för alla. Istället ser vi en tydlig klyfta mellan olika delar av världen.
Asien och Stillahavsregionen är de som verkligen styr vad som händer med kolet. De använde sammanlagt 138,1 exajoule kol under 2025. Det är hela 83,2 procent av allt kol som används i hela världen! Om vi bara tittar på två länder, Kina och Indien, så ser vi hur enormt stort det är. Kina ensamt står för 55,6 procent av världens kolanvändning, och Indien står för 13,9 procent. Tillsammans med Indonesien pratar vi om länder som står för nästan tre fjärdedelar av allt kol som bränns.
Här ser vi den stora skillnaden. I länder som tillhör OECD (vilket inkluderar många rika länder i Europa och Nordamerika) har kolanvändningen minskat kraftigt – med i snitt 4,8 procent per år under det senaste decenniet. Men i länder utanför OECD, där den ekonomiska tillväxten ofta går väldigt fort, har konsumtionen istället ökat med nästan 2 procent varje år.
Det betyder att medan vi i Europa och andra utvecklade länder fokuserar på att stänga kolkraftverk och bygga ut vindkraft, så är kol fortfarande en helt nödvändig grundpelare för att hålla igång industrin och elen i de snabbväxande ekonomierna i Asien.
Mindre kolkraft trots större konsumtion
Nu kommer vi till den del som verkligen kan förvirra: Hur kan vi använda mer kol men samtidigt producera mindre el från det? Det låter som ett logiskt fel, men det finns en förklaring.
När vi pratar om "kol" tänker de flesta på de där stora skorstenarna på kraftverk som spyr ut rök. Men kol används till mycket mer än bara el. För att tillverka saker som stål, cement och vissa kemikalier krävs det extremt hög värme som inte alltid kan skapas lika effektivt med bara el. Därför används kol i de stora fabrikerna.
Statistiken visar att den globala elproduktionen från kol faktiskt minskade med 0,3 procent under 2025. I Kina föll elproduktionen från kol med 1,1 procent, och i Indien föll den med hela 3 procent. Eftersom Kina och Indien står för nästan 70 procent av all kolbaserad el i världen, så märks även små förändringar där väldigt tydligt i den globala statistiken.
Det betyder alltså att den största ökningen av kolanvändning inte sker i el-kraftverk, utan i industrin. Det är i stålverken och cementfabrikerna som kolet fortfarande har ett järngrepp, även om vi försöker hitta smartare sätt att sköta det på.
USA går mot strömmen
Medan stora delar av Europa och Asien visar olika trender, så finns det länder som sticker ut på sitt eget sätt. USA är ett sådant exempel. Under 2025 ökade nämligen den amerikanska kolanvändningen med hela 10,4 procent! Även deras elproduktion från kol steg med 13,1 procent.
Det här kan låta som att USA har slutat bry sig om miljön, men det är inte hela sanningen. Även om användningen ökar just nu, så ligger den fortfarande långt under de rekordnivåer man såg runt 2005 och 2007. USA:s ökning är alltså mer av en tillfällig svängning än en permanent återgång till "gamla goda kol-tider".
Sammanfattning: En värld i två läger
Vad lär vi oss egentligen av den här statistiken? Det viktigaste är att förstå att världen inte är en enhetlig grupp. Vi ser en tydlig skiljelinje som håller på att ritas upp.
På ena sidan har vi de utvecklade ekonomierna (som i Europa) som aktivt försöker tränga ut kolet. Där ersätts kolet av gas, kärnkraft, förnybar energi och smartare teknik som gör att vi inte slösar så mycket energi.
På den andra sidan har vi de snabbväxande ekonomierna, främst i Asien, där kolet fortfarande är motorn i den industriella utvecklingen. För dem handlar det inte bara om el, utan om att bygga städer, vägar och fabriker som kräver enorma mängder energi och råmaterial.
Det betyder att energiomställningen inte är en enkel resa där alla går i samma takt. Det är en komplex process där kolet sakta men säkert förlorar sin relativa betydelse, även om det i absoluta tal fortfarande är en jätteviktig del av världens energiomställning. Det är en kamp mellan det gamla och det nya, och vi befinner oss mitt i den.
