Introduktion
Den 19 januari 2023 meddelade SL att arbetet med att byta ut tätskiktet över biljetthallen på Östermalmstorgs tunnelbanestation var klart. Detta innebär att stationen nu kan användas i ungefär 50 år till utan större renoveringar. För de hundratusentals resenärer som varje dag åker Röda linjen är det en viktig trygghet. I den här artikeln går vi igenom varför tätskiktet behövde bytas, hur arbetet gick till och vad det betyder för framtiden.
Varför behövs ett nytt tätskikt?
Tunnelbanan i Stockholm byggdes främst under 1950‑ och 1960‑talen. Många av de ursprungliga materialen, särskilt de som skyddar konstruktionen mot vatten, har nu nått slutet av sin livslängd. Ett tätskikt är ett lager som hindrar vatten från att tränga in i betongen och stålet som utgör stationens tak och väggar. Om vatten kommer in kan det orsaka rost, sprickor och till och med sättningar som gör stationen osäker att använda.
På Östermalmstorg sattes det nuvarande tätskiktet dit 1965. Efter nästan 60 år hade det börjat spricka och läcka, särskilt efter kraftiga regn. SL gjorde regelbundna kontroller och provtagningar och kunde se att skadan var tillräckligt allvarlig för att ett helt byte var nödvändigt. Genom att byta ut tätskiktet förlänger man stationens tekniska livslängd med ungefär ett halvt sekel.
Arbetet på Östermalmstorg
Projektet startade i april 2022 och pågick i drygt nio månader. Först måste man ta bort det gamla tätskiktet utan att skada den underliggande betongkonstruktionen. Detta gjordes med hjälp av specialverktyg som skär bort det gamla materialet i tunna lager. Efter att ytan var ren och jämn applicerades ett nytt tätskikt bestående av flera lager: en primer som fäster på betongen, ett flexibelt membran som klarar av små rörelser i konstruktionen och slutligen ett skyddande skikt som tål både mekanisk slitage och kemiska påverkan från exempelvis avgaser och rengöringsmedel.
Det nya membranet är tillverkat av ett modern polymermaterial som är både vattentätt och elastiskt. Elasticiteten är viktig eftersom tunnelbanan vibrerar när tåg passerar, och ett för stelt material skulle kunna spricka. Arbetet utfördes av ett team med både byggnadsingenjörer och specialister på tätningsteknik, och varje steg kontrollerades noggrant med mätinstrument för att säkerställa att tjockleken och tätheten uppfyllde kraven.
Hur arbetet gick till
För att kunna arbeta effektivt måste man först skapa en säker arbetsplats. Detta innebar att delar av biljetthallen spärrades av och att vissa områden fick tillfälliga golv och väggar för att skydda både arbetare och förbipasserande. Eftersom stationen är en av de mest trafikerade i innerstaden kunde man inte helt stänga av trafiken. Istället delades arbetet upp i etapper som sammanföll med lågtrafikperioder, till exempel tidiga morgnar och sena kvällar.
Varje etapp följde ett liknande mönster:
- Avspärrning och förberedelse – sätt upp skyddsbarriärer, lägg ut dammskydd och se till att ventilationen fungerar.
- Avlägsnande av gammalt tätskikt – mekanisk fräsning eller slipning, följt av dammsugning för att få bort allt lösa material.
- Ytrengöring – tvätta betongen med högtrycksvatten och låt den torka helt.
- Applicering av primer – ett tunt lager som gör att membranet fäster bra.
- Läggning av membran – rullas ut i överlappande banor, värms eller limmas fast beroende på produkt.
- Kontroll – kontrollera att det inte finns bubblor, veck eller otäta delar med hjälp av spänningsmätare och visuell inspektion.
- Skyddande toppskikt – appliceras för att skydda membranet från mekanisk slitage.
- Rengöring och återställning – ta bort skyddsbarriärer, städa området och återställa biljetthallen till normalt skick.
Varje steg dokumenterades med foton och rapporter för att kunna följa upp kvaliteten senare.
Minimera störningar
Att byta tätskikt i en levande tunnelbanestation är en utmaning eftersom man både måste skydda konstruktionen och hålla stationen öppen för resenärer. SL använde flera strategier för att hålla ner buller och störningar:
- Anpassade arbetstider – de mest bullriga momenten, som fräsning och slipning, utfördes främst mellan klockan 22 och 05 när färre tåg går.
- Ljuddämpande skärmar – temporära väggar av ljudabsorberande material sattes upp runt arbetsområdet för att hålla ljudet inne i byggnaden.
- Ventilation och luftrening – för att minska damm och eventuella ångor från lim och primer installerades extra fläktar med filter.
- Tydlig information – skyltar och meddelanden i appen och på plattformarna informerade resenärer om eventuella förändringar i gångvägar eller tillfälliga stängningar av vissa utgångar.
- Dialog med närboende – SL höll regelbundna möten med fastighetsägare och föreningar i området för att lyssna på synpunkter och justera arbetstider vid behov.
Tack vare dessa åtgärder upplevde de flesta förbipasserande bara begränsade störningar, och många berömde SL för att de tog hänsyn till både trafikanter och boende.
Vad betyder detta för resenärerna?
Det mest konkreta resultatet är att Östermalmstorgs station nu är säkrare att använda under de kommande 50 åren. Vattenläckor som tidigare kunde orsaka haltande plattor eller rostiga stålstycken är nu mycket mindre sannolika. För den som åker Röda linjen innebär det färre oväntade avstängningar för akuta reparationer och en mer pålitlig tjänst.
Dessutom visar projektet hur SL arbetar med förebyggande
