EU:s stålexport till USA minskar kraftigt
Sedan sommaren 2025 har USA lagt på en tull på 50 procent för all stål som kommer in från andra länder. Tullarna är en extra skatt som gör importerat stål dyrare för amerikanska köpare. Enligt den europeiska stålorganisationen Eurofer har exporten från EU-länderna till USA fallit med hela 34 procent under de första nio månaderna efter att tullen började gälla. Det motsvarar nästan en miljon ton stål som inte längre når den amerikanska marknaden. För att sätta det i perspektiv: om man tänker sig att ett stort lastfartyg kan bära ungefär 40 000 ton stål, så är det ungefär 25 sådana fartyg som har blivit tomma på grund av tullarna.
Varför införde USA tullar på stål?
USA:s regering har använt en regel som kallas Section 232. Den låter presidenten lägga på tullar om man anser att ett hot mot nationell säkerhet finns. År 2018, under Donald Trumps första presidentperiod, infördes de första tullarna på stål och aluminium med samma motivering. Senare har tullarna justerats och utökats, men grundidén är densamma: skydda den amerikanska stålindustrin från vad man ser som orättvis konkurrens från utlandet. Kritiker menar dock att tullarna också drabbar vänländer och skapar handelshinder som kan leda till högre priser för konsumenter.
Hur påverkar tullarna europeiska stålföretag?
Europeiska stålverk har redan kämpat med flera problem samtidigt: höga energipriser, svag efterfrågan på byggmaterial och ökad konkurrens från billigare import till den europeiska marknaden. När USA lägger på 50 % extra kostnad blir europeiskt stål plötsligt mycket dyrare för amerikanska köpare. Många företag väljer då att antingen minska sin export till USA eller söka andra kunder i exempelvis Asien, Afrika eller inom Europa självt. Resultatet blir lägre produktion, färre arbetstimmar och ibland till och med varsel eller nedläggningar av vissa produktionslinjer.
Eurofer kräver lösning
Eurofers generaldirektör Axel Eggert har varit tydlig med att situationen inte är hållbar. Ett år efter att tullarna trädde i kraft säger han att “tullarna kväver den europeiska stålexporten till USA och frågan om marknadstillträde är fortfarande olöst.” Eurofer menar att USA måste leva upp till de löften som gavs i den bredare handelsöverenskommelse som EU och USA nådde 2025 på andra områden. Organisationen föreslår bland annat ett system med tullkvoter: en viss mängd stål skulle få komma in till USA utan extra tull, medan allt över den gränsen skulle beläggas med den högre avgiften. På så sätt skulle både amerikansk industri få något skydd och europeiska exportörer få en förutsägbar marknad.
EU inför nya skyddsåtgärder från juli
Medan USA:s tullar gör det svårare för europeiskt stål att säljas där, ser EU samtidigt ett risk för att det stål som tidigare gick till USA i stället ska vältra över till Europa. Om för mycket billigt stål kommer in kan det pressa ner priserna ytterligare och göra det ännu svårare för europeiska producenter att gå med vinst. Därför planerar EU att från den 1 juli införa nya skyddsåtgärder. De ersätter de gamla reglerna som löper ut den 30 juni, eftersom Världshandelsorganisationen (WTO) begränsar hur länge ett land får ha sådana åtgärder – max åtta år. Det nya systemet kommer också att bygga på tullkvoter, men med betydligt lägre tillåtna importvolymer än tidigare. Import som överstiger kvoten kommer att beläggas med en tull på 50 procent, jämfört med dagens 25 procent. Tanken är att skapa en balans där EU skyddar sin egen marknad utan att helt stänga ute utländska aktörer.
Strängare regler för var stålet kommer ifrån
För att förhindra att länder med stor överkapacitet – särskilt Kina – skickar sitt stål via tredje länder för att kringgå tullarna, inför EU en så kallad “melt and pour”-regel. Regelns idé är enkel: man måste kunna visa exakt var stålet har smältts (melt) och där det har gjutits (pour). Om ett företag inte kan spåra hela produktionskedjan riskerar dess varor att stoppas vid gränsen eller beläggas med extra avgifter. Detta gör det svårare att “tvätta” ursprunget på stålet och hjälper både EU och USA att se till att tullarna faktiskt träffar de produkter som de är avsedda att påverka.
Prisskillnad mellan Europa och USA
Tullarna har också lett till att priserna på stål har börjat skilja sig kraftigt mellan de två kontinenterna. Den 1 juni 2026 noterades priset på varmvalsat stål i nordvästra Europa till omkring 680 euro per ton (fritt verk i Ruhrområdet). Samtidigt låg motsvarande pris på den amerikanska marknaden, mätt i short ton, på ungefär 1 100 dollar per ton från stålverk i Indiana. Om man växlar valutor blir skillnaden tydlig: amerikanskt stål kostar ungefär 60 procent mer än europeiskt. Denna prisskillnad visar hur tullarna har skapat två nästan separata marknader. Européiska producenter tvingas därför leta efter nya kunder eller acceptera lägre marginaler när de säljer på hemmaplan, medan amerikanska köpare får betala mer för sitt stål – något som i slutändan kan göra bilar, byggmaskiner och andra produkter dyrare för konsumenterna.
Vad händer framöver? Förhandlingar och framtid
För Europas stålindustri kommer de kommande förhandlingarna mellan Bryssel och Washington att bli avgörande. Om man kan komma överens om ett rättvist system med tullkvoter eller andra mekanismer kan både amerikanska och europeiska företag få en mer förutsägbar handel. Samtidigt måste EU fortsätta att anpassa sig till en global marknad där överkapacitet – framför allt från Kina – fortfarande pressar priserna. Det innebär att europeiska stålverk kanske behöver investera i grönare teknik, effekt
