Flytande vindkraft pressas av höga kostnader
Det franska energibolaget TotalEnergies har bestämt sig för att avsluta sitt samarbete med det irländska företaget Simply Blue Group. Tillsammans hade de planerat ett stort projekt för flytande havsbaserad vindkraft utanför Oregons kust i USA. Målet var att bygga upp till tre gigawatt (GW) vindkraft, fördelat på tre vindparker på ungefär 1 GW vardera i södra och centrala Oregon.
Enligt TotalEnergies beror beslutet på att båda företagen har ändrat sina strategier. Beskedet kommer samtidigt som den globala havsvindindustrin går igenom en av sina tuffaste perioder sedan den storskaliga utbyggnaden började.
En av de största anledningarna till att projektet läggs ner är de stigande kostnaderna. Priset på stål, betong och andra material har gått upp kraftigt. Samtidigt har kostnaderna för specialfartyg som behövs för att installera och underhålla flytande turbiner ökat. Leverantörskedjorna, alltså nätverket av företag som levererar delar och tjänster, har också blivit dyrare och mindre pålitliga.
Finansieringen har också blivit svårare. Räntorna har stigit, vilket gör att lån för stora kapitalkrävande projekt blir dyrare. När man kombinerar högre materialkostnader, dyrare fartyg och högre räntor blir det mycket svårare att få ett projekt att gå ihop ekonomiskt.
Enligt analyser från branschen har ungefär 190 GW havsvindprojekt världen över antingen stoppats, lagts på is eller avbrutits sedan 2019. Antalet nedlagda projekt har ökat kraftigt de senaste åren, vilket visar att problemen inte är unika för Oregon utan är ett bredare mönster.
Oregonprojektet skulle bli pionjär
När TotalEnergies och Simply Blue Group först presenterade sitt samarbete 2021 beskrevs projektet som ett av de mest ambitiösa försöken att få flytande havsvindkraft att fungera i USA. De pekade på att stora delar av den amerikanska kustlinjen har vatten som är så djupt att traditionella vindkraftverk, som står direkt på havsbotten, inte går att använda. Där behövs flytande fundament som kan hålla turbiner på plats även i hundratals meter djup.
Planerna omfattade upp till 3 GW installerad effekt. För att sätta det i perspektiv: ett gigawatt kan försörja ungefär 750 000 amerikanska hushåll med el. Tre gigawatt skulle alltså kunna försörja över två miljoner hushåll, vilket är en betydande mängd förnybar energi.
Trots dessa höga ambitioner valde bolagen att inte delta i den federala leasingauktionen för havsvindsområden utanför Oregon hösten 2024. I den auktionen får företag rätt att bygga vindparker på specifika havsområden. Genom att stå över auktionen signalerade de att de inte längre trodde att projektet skulle bli lönsamt nog. Kort därefter bekräftades att samarbetet mellan TotalEnergies och Simply Blue Group upphörde.
Flera energibolag bromsar investeringar
TotalEnergies beslut är inte ett enskilt fall. Under de senaste två åren har många stora aktörer inom havsvindsektorn dragit ner på sina investeringar eller helt avbrutit projekt.
Den danska vindkraftsjätten Ørsted har till exempel minskat sina investeringsplaner och skrotat flera projekt efter att kostnaderna har stigit och lönsamheten har försämrats. Ørsted förklarar att de måste fokusera på projekt som har en tydlig väg till vinst, annars riskerar de att förlora pengar.
Andra utvecklare har också tvingats skriva ner värdet på projekt – ibland med flera miljarder dollar – eftersom de inte längre ser dem som ekonomiskt hållbara. I Europa har flera auktioner för havsvind lockat väldigt få eller inga budgivare när de ekonomiska villkoren inte har setts som tillräckligt attraktiva.
Den här trenden visar att branschen står inför ett vägskäl: tekniken finns och fungerar, men för att den ska kunna skalas upp behövs bättre ekonomi, lägre kostnader och mer förutsägbara regler.
Politisk osäkerhet ökar riskerna
I USA har utvecklingen försvårats ytterligare av osäkerhet kring den federala energipolitiken. Under de senaste åren har flera havsvindprojekt ifrågasatts eller stoppats på nationell nivå, vilket har gjort investerare mer försiktiga.
Från 2026 har debatten kring havsbaserad vindkraft intensifierats. Vissa projekt har fått sina tillstånd omprövade, andra har helt avbrutits. Denna osäkerhet gör det svårare att planera långsiktigt, eftersom företag inte vet om de kommer att få behålla sina rättigheter att bygga och driva vindparker under projektets hela livslängd, som ofta sträcker sig över 20‑30 år.
För TotalEnergies har situationen i USA blivit särskilt komplex. Förutom att dra sig ur Oregonprojektet har bolaget även lämnat andra stora amerikanska havsvindprojekt. Samtidigt har de ökat sina investeringar i olja och gas på den amerikanska marknaden. Detta visar hur företag ibland väljer att satsa på mer kända och kortfristigt lönsamma energikällor när förnybara projekt blir för riskfyllda.
Osäker framtid för flytande havsvind
Trots bakslagen fortsätter många regeringar att se flytande havsvindkraft som en viktig del av framtidens energisystem. Tekniken gör det möjligt att placera vindkraftverk på havsområden som är för djupa för traditionella fundament, vilket öppnar upp stora ytor för elproduktion. Om kostnaderna kan pressas ner och leverantörskedjorna bli mer stabila, kan flytande vind bli en betydande källa till förnybar energi.
Men den senaste utvecklingen visar att sektorn står inför betydande ekonomiska och tekniska utmaningar innan storskalig kommersiell utbyggnad kan bli verklighet. Höga kostnader för material, fartyg och finansiering, tillsammans med politisk osäkerhet, gör att många projekt blir för dyra eller för riskfyllda att genomföra.
Nedläggningen av Oregonprojektet illustrerar de svårigheter som hela branschen brottas med. För investerare handlar frågan inte längre bara om huruvida tekniken fungerar – den gör det – utan om huruvida projekten kan generera tillräcklig vinst i en miljö med höga kapitalkostnader, osäkra regelverk och fortsatta problem i leverantörskedjorna.
Om branschen lyckas lösa dessa problem kan flytande havsvind bli en viktig del av övergången till ett lågt
