EU:s ambition att bygga en konkurrenskraftig marknad för grön vätgas
Europeiska unionen vill att vätgas som görs med förnybar el ska bli ett vanligt bränsle i fabriker, bilar och kraftverk. Tanken är att minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt skapa nya jobb inom grön teknik. För att vätgasen ska räknas som ”grön” måste den uppfylla vissa regler som kallas RFNBO (Renewable Fuels of Non‑Biological Origin). Dessa regler bestämmer hur elen som används till elektrolys måste produceras och hur den ska kopplas till vätgasproduktionen.
Vad är RFNBO-reglerna?
RFNBO är ett regelverk som EU har tagit fram för att säkerställa att den vätgas som märks som förnybar verkligen leder till lägre utsläpp. Kort sagt: om du gör vätgas med el som kommer från ett gammalt kolkraftverk, räknas den inte som grön, eftersom elen själv orsakar utsläpp. Reglerna ställer därför krav på att elen måste komma från förnybara källor som vind eller sol, och att den måste vara ”ny” eller ”tidsmässigt kopplad” till vätgasproduktionen.
Kravet på additionalitet – vad betyder det?
Ett av de mest omdiskuterade kraven kallas additionalitet. Det innebär att den el som används i elektrolysören måste komma från helt nya förnybara anläggningar – alltså kraftverk som byggdes efter att man bestämde sig för att producera vätgas. Tanken är att man inte ska ta el som redan fanns och använda den till vätgas, eftersom det då skulle kunna leda till att annan förnybar el ersätts av fossila bränslen någon annanstans.
För många företag blir detta krav svårt att uppfylla. Att bygga helt nya vind- eller solparker bara för att driva en elektrolysör tar tid och kostar mycket pengar. Dessutom kan det vara svårt att hitta lämpliga platser för nya kraftverk nära där elektrolysören ska placeras.
Timvis korrelation från 2030
Från år 2030 planerar EU att införa ett ännu striktare krav: vätgasen får bara kallas grön om den produceras under samma timme som den förnybara elen som används genereras. Med andra ord måste produktionen av vätgas och produktionen av el ske exakt samtidigt, timme för timme.
Detta innebär att elektrolysören bara kan gå när det blåser eller solen skiner tillräckligt mycket för att täcka dess elbehov. Om det är molnigt eller vindstilla måste man stänga av produktionen, även om man har lagrat el från tidigare timmar. För en fabrik som vill köra dygnet runt blir det därför svårt att hålla en jämn produktion av vätgas.
Varför Quest One vill förändra reglerna
Quest One är ett tyskt företag som tillverkar elektrolysörer – maskiner som delar upp vatten i väte och syre med hjälp av el. Enligt företaget gör dagens RFNBO-regler det både dyrt och komplicerat att bygga och driva storskaliga vätgasanläggningar.
De pekar på tre huvudsakliga problem:
- Lägre drifttid – Eftersom elektrolysören bara får använda el från nya kraftverk och måste följa timvis korrelation, kan den inte köra så många timmar per år som man skulle vilja.
- Komplicerade inköpsmodeller – För att uppfylla reglerna måste företagen ofta teckna avtal med flera olika elproducenter och hålla koll på när varje kilowattimme produceras. Det blir mycket administration.
- Högre kostnader för energilagring – För att kunna jämna ut skillnaden mellan elproduktion och vätgasproduktion behöver man ofta dyra batterier eller andra lagringssystem.
Allt detta gör att produktionskostnaden för grön vätgas blir högre än vad många industriella kunder är beredda att betala. Om priset ligger långt över sex euro per kilo väte, väljer företag att fortsätta använda fossila bränslen istället.
Hur skulle kostnaderna kunna sänkas?
Quest One föreslår två förändringar som de tror skulle göra grön vätgas mer konkurrenskraftig:
- Ta bort additionalitetskravet – Låt elektrolysörer använda el från befintliga förnybara anläggningar, så länge den totalt sett kommer från förnybara källor. På så sätt kan man utnyttja redan byggd vind- och solkraft utan att behöva vänta på nya projekt.
- Behålla månadsvis matchning istället för timvis – Istället för att kräva att el och vätgas ska matchas timme för timme, låt företagen balansera produktionen över en månad. Det ger större flexibilitet att köra elektrolysören när elen är billig eller rikligt tillgänglig, och att lagra eller justera produktionen när det behövs.
Enligt Quest One skulle dessa ändringar kunna pressa ner produktionskostnaden till mellan fyra och sex euro per kilo väte. Det är en nivå där många industrier – till exempel stålverk, raffinaderier och kemifabriker – skulle kunna överväga att byta från fossila bränslen till grön vätgas utan att förlora pengar.
EU tidigarelägger översyn
Som svar på kritiken från branschen har EU-kommissionen beslutat att se över RFNBO-reglerna tidigare än planerat. Istället för att vänta till 2028 ska översynen ske redan sommaren 2026. Detta ger företag och organisationer chans att lämna in sina synpunkter och påverka hur reglerna kommer att se ut framöver.
Dr. Nima Pegemanyfar, försäljningschef på Quest One, menar att översynen bör fokusera mer på hur mycket faktiska utsläpp som minskar, snarare på detaljerade regler för var och när elen kommer ifrån. Om reglerna blir enklare och mer kostnadseffektiva, tror han att fler vågar investera i grön vätgas och att Europa kan bli en ledande producent av denna teknik.
Vad säger kritiker?
Inte alla är överens om att reglerna bör luckras upp. Miljöorganisationer och vissa forskare varnar för att om man tar bort kraven på additionalitet och timvis korrelation finns det risk för så kallade “indirekta utsläpp”. Det innebär att om man använder el som redan fanns i nätet för att göra vätgas, kan det leda till att annan förnybar el ersätts av kol- eller gaskraft någon annanstans i system
