Inledning
Transportstyrelsen har riktat skarp kritik mot hur kapaciteten på järnvägen mellan Stockholm och Arlanda fördelas idag. Enligt myndigheten uppfyller den nuvarande ordningen inte kraven på konkurrensneutralitet som finns i järnvägsmarknadslagen. Det betyder att vissa tågoperatörer får fördelar som andra inte har tillgång till, vilket kan hämma både prisutveckling och servicekvalitet för resenärerna. Transportstyrelsen kräver nu att både tågoperatören A‑Train och Trafikverket ändrar systemet senast 2026. I den här artikeln går vi igenom vad som ligger bakom kritiken, vad konkurrensneutralitet innebär och vilka förändringar som kan komma att ske.
Bakgrund: Arlandabanan och Ostkustbanan
Arlandabanan är den specialbyggda järnvägen som går direkt från Stockholm C till Arlanda flygplats. Den invigdes i början av 2000‑talet och kopplades samma år till Ostkustbanan, som är en del av det större nationella järnvägsnätet. Tack vare denna koppling blev det möjligt att ta vanliga pendeltåg, regionaltåg och till och med långväga tåg direkt till flygplatsen.
A‑Train är det företag som förvaltar Arlandabanan och driver flygpendeltrafiken under varumärket Arlanda Express. Trafikverket ansvarar för Ostkustbanan och för den övergripande planeringen och underhållet av det svenska järnvägssystemet. När Arlandabanan byggdes fick A‑Train vissa särskilda rättigheter som ersättning för de stora investeringar de gjorde i infrastrukturen. Dessa rättigheter är nedtecknade i avtal som slöts med staten under 1990‑talet och som fortfarande ligger till grund för hur kapaciteten på sträckan fördelas.
Vad är konkurrensneutralitet?
Konkurrensneutralitet är ett begrepp som används inom EU‑rätt och svensk lagstiftning för att säkerställa att ingen aktör får orättvisa fördelar på en marknad där flera företag konkurrerar. Inom järnvägstrafiken innebär det att den tillgängliga spårkapaciteten – det vill säga den tid och plats som finns för tåg att köra – ska tilldelas på lika villkor till alla som söker om den. Ingen aktör får automatiskt förtur bara för att den har ett äldre avtal eller för att den äger en viss del av banan. Syftet är att skapa en sund konkurrens som i slutändan ger lägre priser, fler avgångar och bättre service för resenärerna.
Transportstyrelsens kritik
Efter en tillsyn som startade hösten 2025 har Transportstyrelsen kommit fram till att dagens fördelning av kapacitet på sträckan Stockholm–Arlanda bryter mot principen om konkurrensneutralitet. Myndigheten har sett två huvudsakliga problem:
- Förtur för Arlanda Express – När kapaciteten fördelas får Arlanda Express ofta förstahandsval före andra tågoperatörer som vill köra regionala eller fjärrtåg till flygplatsen. Detta sker trots att andra företag också har ansökt om samma tider.
- Fördelar vid störningar – Vid förseningar, spårfel eller andra störningar ges Arlanda Express företräde när det gäller att få tillbaka sin plats i tidtabellen. Andra operatörer kan bli tvungna att vänta längre eller ställa in sina avgångar helt.
Enligt Carl von Utfall Kull, sektionschef på Transportstyrelsen, strider detta mot järnvägsmarknadslagens krav på att kapacitet ska tilldelas på ett konkurrensneutralt och icke‑diskriminerande sätt. När ett företag får särbehandling på grund av historiska avtal undermineras hela idén med en öppen och rättvis järnvägsmarknad.
Avtal från 1990‑talet – varför de fortfarande gäller
När Arlandabanan byggdes i slutet av 1990‑talet behövde staten hitta ett sätt att kompensera A‑Train för de stora kostnaderna. Lösningen blev att ge företaget vissa ensamrättigheter på banan under vissa tidsintervall. Dessa rättigheter skrevs in i avtal som gäller tills vidare, om inte någon part säger upp dem eller om lagen ändras.
I praktiken innebär avtalen att A‑Train exempelvis har garanterat rätt att köra ett visst antal Arlanda Express‑tåg per timme under morgon- och eftermiddagspausen, oavsett hur många andra aktörer som också vill köra där. Trafikverket har i sin tur accepterat dessa villkor eftersom de var en del av den ursprungliga finansieringsöverenskommelsen. Problemet är att järnvägsmarknadslagen, som trädde i kraft senare, ställer högre krav på likabehandling än vad de gamla avtalen gör.
Vad händer vid störningar?
När något går fel på spåren – till exempel ett signalfel, ett spårbrott eller en olycka – måste tågoperatörerna snabbt omplanera sina avgångar. Idag får Arlanda Express ofta först chansen att köra ikapp förseningarna, medan andra tåg kan bli försenade längre eller ställas in. Detta skapar en obalans där resenärer som väljer andra tågoperatörer får sämre service, särskilt under högtrafik eller då väderförhållandena gör att förseningar är vanligare.
Transportstyrelsen menar att detta inte bara är orättvist utan också ineffektivt. Om kapaciteten fördelades mer flexibelt och baserat på faktiskt behov vid varje given tidpunkt, skulle hela systemet kunna återhämta sig snabbare efter en störning.
Vad innebär föreläggandet för A‑Train och Trafikverket?
Transportstyrelsen har gett både A‑Train och Trafikverket ett formellt föreläggande att ändra hur kapaciteten fördelas senast 2026. Detta innebär konkreta åtgärder som:
- Se över och eventuellt revidera de gamla avtalen så att de inte längre ger automatisk förtur åt Arlanda Express.
- Införa ett nytt tilldelningssystem som baseras på objektiva kriterier, till exempel ansökningsorder, tågtyp och förväntad belastning på spåren.
- Skapa tydliga rutiner för störningshantering där alla operatörer behandlas lika när det gäller att få tillbaka sina platser i tidtabellen efter en försening.
- Öka transparensen genom att publicera hur kapaciteten fördelas och vilka beslut som fattas, så att både aktörer och allmänhet kan följa processen.
Om företagen inte följer föreläggandet kan Transportstyrelsen utfärda vite (böter) eller i värsta fall återkalla tillstånd att köra på sträckan. Målet är dock att få till en fr
