Regeringens förslag om Öresundsbron: en risk för dubbelbeskattning
Regeringen vill använda framtida intäkter från Öresundsbron för att finansiera nya infrastrukturprojekt i Skåne. Detta förslag har mött kritik från forskare som menar att det innebär en risk för dubbelbeskattning av skåningar och utgör ett stort avsteg från hur svensk infrastruktur traditionellt har finansierats.
Hur fungerar finansieringen av Öresundsbron idag?
Öresundsbron är en av de mest trafikerade broarna i Sverige, och den har varit avgiftsbelagd sedan den öppnades 2000. Avgiften används för att betala av lånen som togs för att bygga bron. Enligt planerna ska avgiften tas bort när lånen är betalda, vilket beräknas ske omkring 2050. Men regeringen vill nu ändra på detta och använda intäkterna från Öresundsbron för att finansiera nya infrastrukturprojekt i Skåne.
Vad är problemet med regeringens förslag?
Forskarna Johan Nyström och Jonas Westin menar att regeringens förslag inte har analyserats samhällsekonomiskt och riskerar att leda till dubbelbeskattning. De varnar för att förslaget kan snedvrida planeringen och undergräva legitimiteten i hur svensk infrastruktur finansieras. Enligt dem är det inte rimligt att trafikanterna ska betala avgift för en bro som redan är betald, samtidigt som de också betalar skatt för att finansiera nya infrastrukturprojekt.
Hur har svensk infrastruktur finansierats tidigare?
Sedan 1979 har svensk transportinfrastruktur finansierats via skattsedeln. Avgiftsfinansiering har endast använts tillfälligt, till dess att broar som Svinesundsbron, Sundsvallsbron och Motalabron betalats av. Regeringens förslag bryter mot denna praxis och innebär enligt rapporten ett paradigmskifte: en "fiskal infrastrukturavgift" utan tydlig koppling mellan betalning och nytta.
Vad är en "fiskal infrastrukturavgift"?
En "fiskal infrastrukturavgift" är en avgift som tas ut för att finansiera infrastruktur, men som inte har någon tydlig koppling till den infrastruktur som användarna betalar för. I fallet med Öresundsbron skulle avgiften användas för att finansiera nya infrastrukturprojekt i Skåne, men det är inte säkert att de som betalar avgiften kommer att använda de nya projekten.
Vilka är nackdelarna med regeringens förslag?
Forskarna identifierar flera nackdelar med regeringens förslag. Dels riskerar det att leda till dubbelbeskattning av trafikanterna, dels kan det snedvrida planeringen och undergräva legitimiteten i hur svensk infrastruktur finansieras. Dessutom kan det skapa politiska drivkrafter att behålla och utöka avgifter snarare än att styra mot samhällsekonomiskt lönsamma projekt.
Vad föreslår forskarna?
Forskarna föreslår att regeringen bör utreda de nackdelar som identifieras innan de går vidare med förslaget om en "fiskal infrastrukturavgift". De menar också att en permanent broavgift efter att bron är avbetald medför dubbelbeskattning av brotrafikanterna, där kopplingen mellan betalning och nytta bryts.
Sammanfattning av rapportens viktigaste slutsatser
Rapporten drar flera viktiga slutsatser. Regeringen bör utreda de nackdelar som identifieras innan de går vidare med förslaget om en "fiskal infrastrukturavgift". En permanent broavgift efter att bron är avbetald medför dubbelbeskattning av brotrafikanterna, där kopplingen mellan betalning och nytta bryts. Den föreslagna modellen snedvrider samhällsekonomiska kalkyler och kan leda till ineffektiv planering. Dessutom finns risk att incitament skapas som gör att staten och regioner prioriterar avgiftsbelagda vägar framför samhällsekonomiskt motiverade investeringar. Slutligen kan legitimiteten i transportplaneringen urholkas när avgifter saknar tydlig koppling till den infrastruktur som användarna betalar för.
