Den europeiska vätgasbanken i kris
Den europeiska vätgasbanken har hamnat i skottgluggen efter att tre storprojekt valt att hoppa av stödsystemet under pågående förhandlingar. Kritiken riktas mot EU:s auktionsmodell, som anses premiera aggressiva bud snarare än realistiska projekt.
– Eftersom hälften av de medel som avsatts inte kommer att fördelas ser det inte bra ut, sade en talesperson för branschorganisationen Hydrogen Europe till Hydrogen Insight.
Alla delar dock inte den kritiken. Enligt Greig Boulstridge, analytiker vid konsultbolaget Wood Mackenzie, är avhoppen inte nödvändigtvis ett misslyckande för vätgasbanken.
– Sektorn är fortfarande i ett tidigt skede och ekonomiskt stöd är bara en av många utmaningar som utvecklare möter innan de når ett slutgiltigt investeringsbeslut, sade han.
Tvivel om auktionssystemet
Trots detta menar Boulstridge att EU har möjlighet att förbättra processen för att minska risken för framtida avhopp. Han pekar på att systemet i dag gynnar de mest offensiva buden snarare än de projekt som faktiskt är genomförbara.
– Många vinnande projekt står inför stora leveransutmaningar. Som en följd ser vi priser som ligger långt under den nivå som krävs för att skapa ekonomisk bärkraft, sade han.
Hydrogen Europes talesperson menar att en brist på skydd mot spekulativa bud är ett centralt problem. Han lyfter fram exempel som det nederländska Zeevonk-projektet, som tvingats skjuta upp sin tillståndsprocess på grund av förseningar i infrastrukturen.
EU:s egna mål för grön vätgas i transport- och industrisektorn, som en del av det reviderade förnybarhetsdirektivet RED III, har dessutom ännu inte införts i alla medlemsländer. Osäkerheten gör att potentiella kunder avvaktar med att teckna bindande avtal. Kommissionen har redan inlett överträdelseärenden mot de länder som inte följt tidsfristen i maj.
Förslag på förändringar
En rad förslag har nu lagts fram för att reformera systemet. Hydrogen Europe föreslår bland annat hårdare krav på dokumentation i buden, större flexibilitet vid förseningar samt en uppdelning av budgeten i olika kategorier.
Enligt organisationen skulle en större säkerhet kunna uppnås om EU använde en kortlista av projekt, så att stödpengar snabbt kan omfördelas om någon aktör drar sig ur. Ett liknande system har använts i Spanien.
Boulstridge betonar i sin tur att EU bör väga in faktorer som avtal med kunder, projektens tekniska mognad och beroendet av extern infrastruktur i sin rangordning.
– På så vis får mer avancerade och mindre riskfyllda projekt större chans att få finansiering, sade han.
Samtidigt varnar han för att alltför hårda straff för förseningar kan avskräcka försiktigare aktörer från att delta.
Ojämn geografisk fördelning
De senaste avhoppen riskerar också att leda till en skev geografisk fördelning av stödet. Boulstridge pekar på att tyska Deutsche ReGas och nederländska Zeevonk dragit sig ur, vilket lämnar det franska Kaskade-projektet som det enda kvarvarande utanför Iberiska halvön och Norden.
– Kommissionen måste se till att stödet fördelas jämnare i unionen, annars kan medlemsländer tveka att införa regelverk för grön vätgas om de inte ser någon EU-finansiering på hemmaplan, sade han.
Bakom detta ligger även skillnader i elpriser. I Spanien och Norden är kostnaden för el betydligt lägre än i många andra europeiska regioner, vilket gör att projekten där får bättre ekonomiska förutsättningar. EU kan därför behöva vara berett att satsa mer pengar för att driva igenom projekt i länder med högre elpriser.
– Det kanske viktigaste är att auktionen måste inkludera statliga garantier för köpare. Det har visat sig fungera, till exempel i Indiens ammoniakauktioner, och skulle skapa den största ökningen av förtroendet, sade Hydrogen Europes talesperson.
Framtiden för den europeiska vätgasbanken hänger därmed på om EU lyckas balansera mellan ambitiösa klimatmål, realistiska stödnivåer och en rättvis fördelning mellan medlemsländer.
